Fransk films "enfant terrible" är tillbaka med ett mer moget verk - unisont hyllat i Cannes - efter att själv ha återhämtat sig från svår sjukdom. Med skräckfilmslegenden och regissören Dario Argento i en överraskande och känsloladdad skådespelarprestation.
En annorlunda Gaspar Noé-film med “split-screen”-effekt som följer ett äldre par från deras respektive perspektiv i ett tänkvärt drama som berör.
Ett äldre par kämpar på genom alltmer kringskurna och svåra vardagar i en Parislägenhet till brädden fylld av böcker och prylar – minnen från ett långt och aktivt liv. Makan (Francoise Lebrun) är pensionerad psykolog, som efter en karriär ägnad åt att lappa ihop andras sinnen med fasa märker hur hennes eget börjar fragmenteras. Maken (Dario Argento) kämpar på med sitt bokprojekt om filmberättandets drömska kvalitéer och vill eller kan inte riktigt inse hur illa det är ställt med hans älskade livskamrat och fru. Sonen, Stephane (Alex Lutz), som under hela sitt liv levt i drogmissbruk och förlitat sig på föräldrarnas stöd, ser hur rollerna blir ombytta och han blir tvungen att axla sitt ansvar som närmaste anhörig.
Gaspar Noé étonne encore et toujours. Dans Vortex, il filme, en split-screen, les derniers jours d’un couple âgé dont l’épouse est atteinte d’Alzheimer. “D’une puissance visuelle, narrative et émotionnelle sidérante.” Le Journal du Dimanche