Trollflöjten

Filmatiseringen av Mozarts klassiska opera blev Ingmar Bergmans mesta tillfälle att verkligt leva ut sin musikalitet, och sina drömmar om en renodlad musikalisk yrkesbana. Han hade varit 12 år gammal när han såg Mozarts Trollflöjten på operan för första gången, och så kom verket att bli en “följeslagare genom livet”. Många år senare fick han så till sist chansen att sätta upp den själv. Eric Ericsson, Sveriges mesta körlegend, knöts till projektet som dirigent, och en lång rad operasångare och skådespelare från hela norden kopplades in. Projektet var då den överlägset dyraste svenska TV-produktionen, någonsin, och undgick därmed inte kritik. Operans rykte hade devalverats kraftigt i svallvågorna efter den starka aversion mot all “finkultur”, som 68-vågen sköljt över det svenska kulturlandskapet.

En kritik som dock inte tycks ha berört regissören nämnvärt, med tanke på vilka nostalgiska ordalag han minns saken med många år senare: “När vi filmade märkte jag att havandeskapet varit långvarigt. Aldrig har en iscensättning rullat ut sig så hinderlöst. Lösningarna stod i kö och anmälde sig självmant.”. ”Intimiteten, det
mänskliga tonfallet, sensualiteten, värmen, närheten.”. ”Det var en kreativ tid, som dag och natt lyftes och bars av Mozarts musik.”

Visningen gästas av Julia Sporsén, frilansande operasångare som medverkade i Göteborgsoperans uppsättning av just Trollflöjten, i rollen som Pamina förra året 2017.
(Ca 10 min samtal innan filmen.)

Filminfo