Ansiktet

I sin egen beskrivning i efterhand påstår Ingmar att hela filmen är en direkt reflektion kring sin hektiska tid som regissör på Malmö Stadsteater 1952-1958. Den ena karaktären är en metafor för den avlägsna publiken, den andra för teaterkritikerna och den tredje en ”nidbild för att hämnas på Harry Schein”. En fjärde karaktär förmedlar regissör Bergmans egna frustration över ideliga försök att ”övertyga direktören för Svensk Filmindustri om nyttan av sin senaste film”.

Ansiktet krävde dock inget bedjande på bara knän då SF vid detta laget ”i princip betedde sig som en gammal ungmö som plötsligt blir uppbjuden av de mest exotiska friare”. Filmen kunde alltså rida på framgångarna för de föregående internationella succéerna, och fick också juryns specialpris på filmfestivalen i Venedig 1959.

Filminfo