Gycklarnas afton
- Ingmar Bergman
- 92 min
”Det finns inte så värst mycket att säga om Gycklarnas afton. Man kan påstå att filmen är ett tumult men ett väl disponerat tumult."
Gycklarnas afton erkändes snart på många håll som det mest artistiskt behärskade Bergman producerat dittills, och Filminstitutets dåvarande vd Harry Schein menade att det var bland det bästa han hade sett.
”Det finns inte så värst mycket att säga om Gycklarnas afton. Man kan påstå att filmen är ett tumult men ett väl disponerat tumult. Manuset skrevs ihop på ett litet hotell vid Mosebacke torg i samma hus som Södra Teatern, på dryga två veckor. Jag minns att dämonerna, den retrospektiva svartsjukans dämoner, betslades och spändes för lastvagnen. De tvangs till produktiv verksamhet. Jag skrev filmen rakt upp och ner, utan att tänka efter eller komplettera. Dramat hade sin upprinnelse i en dröm och drömmen gestaltade jag i återblicken om Frost och Alma. Den är lättolkad. Om man vill använda musikalisk terminologi kan man säga att episoden med Frost och Alma är huvudtemat. Sedan följer inom den enhetliga tidsramen ett antal variationer: erotik och förödmjukelse i växlande kombinationer. Gycklarnas Afton är relativt uppriktig och skamlöst personlig. Vi låg rätt länge på exteriör och var ute i ur och skur. Så småningom uppgick vi i en högre, starkt doftande symbios med cirkusmänskorna och djuren. Det var en ur alla synpunkter sanslös tid. Som sagt: Jag har inte så värst mycket att säga om Gycklarnas afton.”
(ur Bilder av Ingmar Bergman och Lasse Bergström, © Cinematograph 1990)
Filminfo
| Originaltitel | Gycklarnas afton |
|---|---|
| Regissör | Ingmar Bergman |
| Längd | 92 min |
| Åldersgräns | Från 15 år |
| Språk tal | Svenska |
| Premiär | 14 september 1953 |