Sommarnattens leende

”Sommarnattens leende är en utveckling av motiven från En Lektion i kärlek. Den leker med den förfärande insikten att man kan älska varandra trots att man inte kan leva tillsammans."

”Här finns också en portion nostalgi, ett far-dotterförhållande ur mitt eget liv, den stora förvirringen och sorgen.”, fortsätter Ingmars egen summering. Efter en på samma gång obekymrad och kaosartad inspelning under sommaren -55 hamnade regissören på sjukhus, och vägde då enligt egen utsaga 57 kilo. Det blev ändå en av de absoluta storfilmerna, och den film som lade grunden till den internationella framgång som gjorde Ingmar Bergman både ekonomiskt oberoende och helt konstnärligt fri i princip resten av sin filmkarriär. ”Skådespelarna trivdes med vad de hade att göra och filmen blev en framgång trots att jag var arg och sjuk och ledsen.” SF menade först att komedin var för lam, för lång och alldeles för mycket kostymfilm. Samtidigt tävlade den utan att Ingmar informerats om det i Cannes, och tog till råga på allt hem ett hedersfullt pris för ”poetisk humor” (Prix de l’Humour Poétique) våren 1956.

OriginaltitelSommarnattens leende
ÅldersgränsEj angivet
Språk talSvenska
Språk textEngelska
Premiär26 december 1955